Jag kräver att man i brottutrredningen gällande mina stulna barn kräver av gärningsmännen att lägga fram bevis. Det finns inga som helst bevis mot mig. Allt som gärningsmännen påstår om mig är bara “löst prat”. “Löst prat” är inget man får ta ett barn på.
I en domstol heter det “den som påstår något, ska lägga fram bevis för sitt påstående”. Socialtjänsten har inte behövt att lägga fram bevis för något – domstolen har köpt socialtjänstens alla påståenden utan bevis. Detta är fel, eftersom oavsett om parten i en domstolen är en myndighet eller en privatperson, alla parter i en domstol ska lägga fram bevis för sitt påstående annars är det påståenden ogiltigt. Det spelar tex ingen roll om man är miljardär eller har försörjningsstöd – lagen skiljer inte på det och alla är lika inför lagen.
Gärningsmännen har aldrig ens träffat mig och de har inga bevis för något – ändå har de agerat som de gjort.
Socialtjänsten har bevisbördan i ett LVU-mål. Det är sociatjänsten som ska:
- Bevisa att ett förhållande förligger.
- Bevisa att det förhållandet är skadligt för barnets hälsa/utveckling.
- Bevisa att förhållandet är varaktigt/bestående, och i princip inte kan avhjälpas.
Socialjänsten har bevisbördan LVU-ärenden, och i teorin är det inte så lätt för socialtjänsten att bevisa allt detta, men i praktiken så köper domstolen alla socialtjänstens påståenden utan bevis och detta är tjänstefel av domstolen.