Socialnämndens politiker och tjänstemän omfattas av regler om tjänstefel. Reglerna innebär ett straffrättsligt ansvar att på ett riktigt sätt följa de lagar och regler som gäller. Reglerna om tjänstefel finns i Brottsbalken.
Reglerna om tjänstefel har som syfte att skydda medborgarna mot fel vid utövandet av den offentliga makten. Reglerna ställer krav på noggrannhet och omsorg vid myndighetsutövning hos de tjänstemän och politiker i socialnämnden som handlägger frågor som kan ha betydelse för enskilda.
Vad är tjänstefel?
Den som vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften kan dömas för tjänstefel. Detta gäller både om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Vad är straffet för tjänstefel?
Straffet för tjänstefel är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt är det grovt tjänstefel. Straffet är då fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
Vem kan begå tjänstefel?
Kommunala tjänstemän och politiker i kommunala nämnder och styrelser omfattas av reglerna om tjänstefel vid sin myndighetsutövning. Däremot är ledamöter i statliga eller kommunala församlingar, det vill säga riksdagsledamöter och ledamöter av kommun- och landstingsfullmäktige, undantagna ansvar för åtgärder som de vidtar i denna egenskap.
Definition av myndighetsutövning
För att det ska vara tjänstefel krävs att felet har skett vid myndighetsutövning. Myndighetsutövning är beslut eller faktiska åtgärder som ytterst grundas på samhällets maktbefogenheter. Omhändertagande av ett barn är en ett typiskt fall av myndighetsutövning. Myndighetsutövning kan till exempel vara beslut som för den enskilde innebär en förmån, en rättighet eller en skyldighet eller faktiska åtgärder för att verkställa sådana beslut. För myndighetsutövning förutsätts att myndigheten grundar sin befogenhet att bestämma på en författning eller annat beslut av riksdag eller regering till exempel lagar och förordningar. (Hellners-Malmqvist (2010), Förvaltningslagen med kommentarer. Norstedts Juridik. sid. 29)
Bestämmelsen om tjänstefel omfattar inte bara handlande som självständigt utgör myndighetsutövning, utan även vissa andra åtgärder som står i ett naturligt och nära samband med myndighetsutövning och som har betydelse för hur den till slut kommer att ske. Sådana åtgärder kan vara förberedande eller efterföljande åtgärder av olika slag, till exempel fel vid protokollföring, registrering eller expediering av beslut. (jfr prop. 1988/89:113 sid. 14 och 23).
Uppsåt och oaktsamhet
Det är inte enbart den som har uppsåt, det vill säga med avsikt gör något, utan även den som är oaktsam som kan begå tjänstefel. Oaktsamhet innebär ett ansvar för den som borde ha förstått eller insett att dennes handlande är i strid med vad som gäller för uppgiften. Detta ställer stora krav på den enskilde tjänstemannen eller politikern att vara påläst och ta reda på vilka regler som gäller vid myndighetsutövning, till exempel vid ett beslut om att omhänderta ett barn (prop. 1988/89:113 sid. 24, Ulväng m.fl. (2014). Brotten mot allmänheten och staten. Iustus. sid. 270 och Leijonhufvud m.fl. (juli 2015). Brottsbalken: en kommentar. Norstedts Juridik. 20:1).
Handling och underlåtenhet
Det är inte enbart aktiva handlingar som faller inom begreppet tjänstefel. Att underlåta att agera, det vill säga passivitet, kan även det utgöra ett felaktigt handlande.
Uttrycket vid myndighetsutövning innefattar alltså även situationer där det finns en skyldighet att agera från en tjänstemans eller politikers sida men där denne istället låter bli att agera, det vill säga underlåter att göra det som krävs. (prop. 1975:78 sid. 180-181, prop. 1988/89:113 sid. 24).
Åsidosätta vad som gäller för uppgiften
Med uttrycket vad som gäller för uppgiften, avses regler som mera konkret tar sikte på hur en viss uppgift ska handläggas, till exempel förvaltningslagens förfaranderegler eller myndighetsföreskrifter, som direkt gäller myndighetsutövningen. (prop. 1988/89:113 sid. 24).
Svea hovrätt har i en dom slagit fast att det inte utgör tjänstefel att vägra lämna ut allmänna handlingar med e-post. Enligt förvaltningslagens bestämmelser om myndigheters serviceskyldighet ska myndigheter bland annat ta emot besök och samtal från enskilda, se till att det är möjligt för enskilda att ha kontakt med myndigheten via e-post samt att ha öppet för att till exempel ta emot framställningar om att få ta del av allmänna handlingar som förvaras hos myndigheten. Bestämmelsen innefattar dock inte en rätt för enskilda att ta del av allmänna handlingar per e-post. I det aktuella fallet rymdes inte de digitaliserade handlingarna i en e-postförsändelse. Den enskilde hade därför uppmanats att besöka stadsbyggnadskontorets expedition för att hämta ut handlingarna antingen gratis på till exempel ett USB-minne eller utskrivna till en mindre kostnad. Domstolen ansåg att kommunen därmed uppfyllt serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen. (Svea hovrätt 2014-11-14, mål nr B 8062-14).
Vid bedömningen av om någon har begått ett tjänstefel kan hänsyn även tas till andra principer än sådana som finns i lag eller författning. Det kan till exempel vara i situationer där ett visst tillvägagångssätt framstår som självklart och naturligt och det är uppenbart oriktigt att inte agera utifrån detta tillvägagångssätt. (jfr prop. 1988/89:113 sid. 24).
På senaste tiden har det blivit allt vanligare att dömas för tjänstefel. Här är ett aktuellt fall med tjänstefel – länk. Här är ett exempel inom inom relaterat område – länk.
Tillägg:
Myndighetsutövning grundar sig på lag eller annan författning. Området för tjänstefelsansvar omfattar inte bara handlingar som självständigt utgör myndighetsutövning. Det omfattar också vissa andra handlingar som har ett nära samband med myndighetsutövning och som har betydelse för myndighetsutövningen.
Att åsidosätta vad som gäller för uppgiften
Med vad som gäller för uppgiften avses148
• lagar och andra författningar som anger konkreta handlingsregler,
• lagar och andra författningar som anger generella riktlinjer för hur
verksamheten ska bedrivas samt
• interna myndighetsföreskrifter.
Som exempel på det förstnämnda kan nämnas reglerna i FL:s samt de
särskilda regler för handläggning som finns i SoL och LVU.
Där ingår också de rättsliga förutsättningarna för ett beslut. Det kan
gälla förutsättningarna ett omedelbart omhändertagande enligt LVU.
Förutom de regler som direkt gäller handläggningen av ett ärende
kan det i lagstiftningen finnas mer generellt inriktade regler som
anger mål och principer för hur verksamheten ska bedrivas. Som exempel på en sådan reglering kan anges den s.k. portalparagrafen i
socialtjänstlagen (1 kap. 1 § SoL). Utöver bestämmelser i lagstiftningen kan det också finnas interna myndighetsföreskrifter som direkt påverkar myndighetsutövningen.
Handlingar eller underlåtenhet att handla i enlighet med lagstiftningen eller interna myndighetsföreskrifter kan vara sådant som faller under tjänstefelsansvaret.
Uppsåt och oaktsamhet
En tjänsteman eller politiker kan dömas för tjänstefel om han eller
hon medvetet struntar i gällande lagstiftning. Straffansvar kan också
uppkomma vid oaktsamhet. Vid bedömningen av om någon varit oaktsam får man väga in
vilka krav man kan ställa i det enskilda ärendet. Kraven är självklart
större vid ett ärende som rör tvångsåtgärder och i andra ärenden som
har stor betydelse för den enskilde än i ett ärende som är av mer rutinartad karaktär. I oaktsamhet kan även ingå att tjänstemannen inte
skaffat sig kännedom om eller hållit reda på de regler som gäller för
den uppgift som han ska fullgöra.
