Enligt lagen har ingen människa rätt att ljuga om en annan människa. Om någon påstår något om en annan människa så ska den människan kunna bevisa att det den påstår om en annan människa är sant, enligt lagen, inte minst om det är en myndighet/domstol som skriver något om någon enskild person.
Om inte den som påstår något om en annan människa kan visa att det den påstår är sant så är det ett brott mot den personen. Man ska därför vara väldigt försiktig när man uttalar sig om en annan människa. Egentligen ska man aldrig uttala sig om en annan människa utan dess medgivande, såvida det inte är klart positivt. Det bästa är om alla personer enbart talar om sig själva – och inte om någon annan.
Jag vet att allt som andra människor skrivit om mig för att ta mina barn från mig är lögner. Lögnerna har använts för att ta mina nyfödda barn från mig. Därför kräver jag att polisutredningen utreder vilka bevis den människan har som har kommit med påståendet har för sitt påstående – alla påståenden som påståtts om mig borde utredas (en sedvanlig förtalsutredning) vilket skulle innebära ett kopiöst arbete för polisen – men alla påståenden behöver inte utredas, endast de grövsta. Är det grövsta lögnerna osanna så går det att dra slutsatsen att resten av lögnerna med är det.
Som enskild person är det oerhört svårt att försvara sig när myndigheter/domstolar kommer med en drös av lögner – som de dessutom använder sig av för att stjäla barn.
Om det är positivt så kan det inte vara förtal:
“Förtal är framförallt en juridisk term som avser en skada på någons anseende till följd av exempelvis ett uttalande. Förtal i juridisk mening är ett brott. I dagligt tal menas med förtal ofta smutskastning av någon bakom dennes rygg. Juridiskt delas förtal upp i två delar, dels avsikten att skada någons rykte, och dels spridningen av osanna uppgifter.
I Sverige står avsikten i fokus, alltså kan spridandet av en sann uppgift i syfte att skada vara straffbar.
I Tyskland är sanningshalten i fokus, där skiljer man på det ringa brottet “Üble Nachrede”, som innebär att man sprider inte uppenbart sanna uppgifter i syfte att göra någon föraktad eller sänka någons offentliga anseende [2] och det grövre brottet “Verleumdung” som innebär att man sprider uppgifter man vet är osanna i syfte att göra någon föraktad, sänka någons offentliga anseende.
Brottsbalkens bestämmelser[redigera | redigera wikitext]
Bestämmelser om ärekränkning – brotten förtal och förolämpning – finns i 5 kap. brottsbalken.
Med förtal avses att utpeka någon såsom klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Med “är ägnade” åsyftas att uppgifterna typiskt sett ska räcka för att få den utpekade missaktad. Det behöver inte visas att uppgifterna faktiskt har lett till missaktning. Ej heller behöver det visas att anklagade hade uppsåt att uppgifterna ska leda till missaktning.
I lagtexten uttrycks det som: “Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.” Det räcker inte med att uppgiften är sann eller skäligt grundad, utan det ska också anses försvarbart att lämna uppgiften. Spridning av sanna uppgifter som kan utsätta någon för andras missaktning kan alltså i vissa fall utgöra förtal.
En uppgift kan anses försvarlig att lämna, om den har högt allmänintresse. Så kallade offentliga personer, som genom att ha förtroendeuppdrag eller vara kända på annat sätt har ett högt allmänintresse, får ofta finna sig i att utsättas för granskning och kritik på ett sätt som okända personer inte behöver finna sig i.
Straffet för brott av normalgraden är böter. Om brottet är att anse som grovt ska det rubriceras som grovt förtal. Påföljden kan då bestämmas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömandet av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om uppgiften genom sitt innehåll eller den spridning den fått eller på annat sätt var ägnad att medföra allvarlig skada.”
I mitt fall är förtalen grova pga uppgifternas innehåll, dess spridning samt den allvarliga skada dem har medfört för mig.