“Jag har inte sett grundlagens krav på saklighet och objektivitet i myndighetsutövande följas i ett enda fall.
Man gör inte adekvata riskbedömningar. Med adekvata riskbedömningar menar jag att man i ena vågskålen lägger det som man statistiskt vet om hur det går för barn som placeras i samhällets vård. Då ska man väga det mot det som man uppfattar som en risk. Dessa risker övervägs aldrig.
Man måste se barnets liv i ett livsperspektiv. Man kan inte bara se kortsiktigt när det gäller barn.
Jag har sett socialtjänstemän som är ansvariga för omänskliga beslut som har skadat barn oerhört mycket.
Det är ett problem att man inte skyddar barn och familjer när man hänvisar till sekretess utan att man skyddar sig själv som myndighetsutövare.”