Alla mammor är inte exakt likadana – det finns en stor mångfald hos de många miljoner kvinnor i Sverige som “får” vara mammor i Sverige. Om jag hamnar utanför den mångfalden , så ska det finns väldigt starka bevis för varför. Det kan orimligen finnas det, det borde alla inse.
Jag har aldrig ens fått hunnit vara mamma. Totalt har jag fått vara mamma i 6 dagar och det är lika med ingenting.
Den lagparagrafen som socialtjänsten/förvaltningsrätten har använt sig för att stjäla mina nyfödda barn lyder:
“Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.” /Lag LVU §2.
- Jag har aldrig och skulle aldrig misshandla mina barn, fysiskt eller psykiskt. Det är dock dessa socialassistenter m fl offentligt anställda som misshandlar mig och mina barn fysiskt och psykiskt.
- Otillbörligt utnyttjande – som svar som ovan – däremot är det socialassistenterna m fl offentligt anställda som utnyttjar mig och mina barn.
- Brister i omsorgen – jag har aldrig brustit i omsorgen om mitt barn på ett sätt som lett till att mina barns hälsa eller utveckling har skadats – det är absolut inget som finns för mig och som inte finns i min personlighet överhuvudtaget, jag är mycket omsorgsfull och klok och det finns inte för mig bara . Däremot har socialtjänsten och andra myndigheter uppsåtligt orsakat att mina barns hälsa och utvecklig har skadats.
- Det finns inget annat förhållande i hemmet heller.
Det som socialtjänsten/förvaltningsrätten använt sig av är punkt 3 – brister i omsorgen. De påstår alltså att det finns något: statiskt hos mig som gör att jag som mamma utsätter mina barns hälsa och utvecklig för en påtaglig risk att skadas.
Så vad är detta “statiska” hos mig? Kan någon tala om det för mig? Det finns inget fel på mig och jag är “perfekt” och har alltid varit “perfekt”.
Det är förståeligt om man tar barn från alkolister, drogmissbrukare, handikappade/väldigt svårt sjuka på grund av sin sjukdom som inte kan ta hand om sina barn, kriminella eller i vissa andra extremfall där föräldrar pga sin religion nekar barnet livsnödvändig sjukvård vilket är mycket ovanligt.
Men jag, jag är inget av det och det finns inte en tillstymmelse till något av det hos mig. Jag är en normal, frisk, absolutist, högbegåvad, högutbildad, skötsam, superduktig, perfekt tjej. Nej, jag är utsatt för ett brott, och motivet för detta brottet grundar sig på avundsjuka för att jag är så vacker etc. Punkt slut.
Kidnapparna aka socialassistenterna har försökt att skylla kidnappningen och sina handlingar på och få det till att jag skulle ha en psykisk ohälsa och försökt skaffa sig falskt underlag för det, men det finns ingen sanning i det. Har aldrig haft någon psykisk ohälsa. Har aldrig varit i kontakt med någon psykiatri och har aldrig haft något behov av det. Det finns ingen psykiater som påstår att jag har haft eller har någon psykisk ohälsa och har ingen/har inte haft någon psykiatrisk diagnos ( har ingen annan diagnos eller, har helt rena sjukhusjournaler). Jag har även nära släktingar, vänner som är läkare, även min nuvarande sambo är läkare – de säger att jag är helt frisk och sund. Så nu har jag klargjort det. Det är bara ett av alla påhitt av kidnapparna aka socialassistenterna och det kan strykas streck över. Det är inget mer än lögner och förtal av socialassistenterna som använts av socialassistenterna för att stjäla mina barn. Om det är någon som inte är frisk och sund så är det gärningsmännen – dvs de som gör detta mot mig och mina barn.
Det finns inte heller något fel på mitt intellekt eller begåvning heller, snarare tvärtom, då jag är ett geni, mycket begåvad och intelligent. I princip alla människor KAN vara föräldrar, det är en medfödd förmåga och man behöver inte vara överbegåvad för att vara förälder. Det finns många lätt förståndshandikappade som är fullt godkända föräldrar.
Sammanfattning: Det finns inget hos fel på mig (som gör att jag inte skulle kunna vara mamma, jag är perfekt på alla sätt och vis) och jag har inte gjort något fel (och inte gjort något som lett till någon skada för mina barn). Därmed finns det ingen grund för att ta mina barn.
Att någon tycker att jag borde handlat på ett annat sätt, är inte en tillräcklig grund för att ta mina barn, så länge inte det finns någon konkret bevis för att jag utsatt mitt barns hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas, vilket det inte finns), och att det inte bara är en engångsföreteelse utan också är statiskt etc ect (vilket det inte finns).
Alltså finns det ingen grund för att ta mina barn – det har inte funnit och finns inte.
