gråter bara de ska lämna sitt barn på dagis. Om jag skulle gråta för det så skulle jag inte fått gjort något annat än att gråta konstant i 5 år.
Mitt enda sätt att ‘överleva’ detta är att stänga av mina känslor så mycket det går, helt och hållet går inte att göra det. Har tvingats sätta mina känslor i OFF-läge i snart fem år på grund av detta. Det är en helt omänsklig behandling som jag utsatts för, och det leder till att jag tvingas vara “omänsklig”.