Scenario 1 – mitt scenario: Detta beror på avundsjuka. Det har inget med mig att göra – dvs detta beror INTE på mig – allt som påstås att jag gjort, sagt och som det påstås att jag är – är lögn.
Scenario 2 – gärningsmännens scenario: Detta beror endast på mig – vad jag gjort, sagt och det jag är.
Sanningen: Detta har har inget med mig att göra. Detta handlar enbart om ett brott mot mig – där brottsmotivet är avundsjuka. Alltså är scenario 1 sanningen, scenario 2 är lögn.
Scenario 2: Gärningsmännen gömmer sina brott genom att använda lögner – lögner om utgör förtal / smutskastning av mig. De sitter på myndigheter, tom domstolar, som gör detta, och de använder sina offentliga anställningar för att begå detta brottet mot mig. Och de skyller ifrån sig – genom att smutskasta mig med lögner. Så himla fegt. Jag känner inte ens dessa människor som gör detta – har aldrig träffat dem.
Alla i Sverige har rätt att vara föräldrar. Det finns bara ett undantag, och det preciseras i lagparagraf 2, LVU. Gärningsmännen har applicerat den lagparagrafen på mig genom att använda lögner om mig.
Gärningsmännen vet själva om att de använt lögner och alla andra med, även polis – och det är därför polis vägrar en utredning.
Scenario 1 – mitt scenario/tes: Detta har inget med mig att göra. Absolut inget med mig att göra. Inget har med mig att göra – att jag inte fått jobb, att mina nyfödda barn stulits från mig – det beror endast på avundsjuka.
Hur ska då det bevisas?
Allt som står under “skäl” för avgörande som handlar om mig (dvs vad jag gjort, vad jag sagt och det som påstås att jag är) i förvaltningsrättens domar måste utredas. Simple as that. Men polisen vägrar. Kort man säga att den som påstår något som är av förtalskaraktär (vilket detta är) om någon annan ska kunna visa att det är sant. Alltså de som påstår något om någon ska alltså kunna visa sina påstående. Alltså en sedvanlig förtalsutredning.